............................ 143.6Tidpunkt för realisation ....................................................................................................... 153.6.1Realisation efter förfallodatum ....................................................................................................................153.6.2Förtida realisation ..........................................................................................................................................164Tredjemanspant vid ianspråktagande .......................................................174.1Inledning .............................................................................................................................. 174.2Tredjemanspantsättarens ansvar gentemot borgenären ..................................................... 174.2.1Allmänt om primärt eller subsidiärt respektive solidariskt eller delat ansvar .......................................174.2.2NJA 1987 s 80................................................................................................................................................184.2.3Några reflektioner med anledning av NJA 1987 s 80 ..............................................................................20Tredjemannens ställning .....................................................................................................................................20Koncernförhållanden ...........................................................................................................................................21Betydelsen av vem som är pantsättare..................................................................................................................22IIIHD och tredjemanspant .....................................................................................................................................234.3Panthavarens förpliktelser ...................................

odatum ....................................................................................................................153.6.2Förtida realisation ..........................................................................................................................................164Tredjemanspant vid ianspråktagande .......................................................174.1Inledning .............................................................................................................................. 174.2Tredjemanspantsättarens ansvar gentemot borgenären ..................................................... 174.2.1Allmänt om primärt eller subsidiärt respektive solidariskt eller delat ansvar .......................................174.2.2NJA 1987 s 80................................................................................................................................................184.2.3Några reflektioner med anledning av NJA 1987 s 80 ..............................................................................20Tredjemannens ställning .....................................................................................................................................20Koncernförhållanden ...........................................................................................................................................21Betydelsen av vem som är pantsättare..................................................................................................................22IIIHD och tredjemanspant .....................................................................................................................................234.3Panthavarens förpliktelser .................................................................................................... 254.3.1Allmänt om panthavarens förpliktelser ........................................................................................

eller att tredjeman har ett kommersiellt intresse i att gäldenären får lån från enkreditgivare.4Tredjemanspanter är särskilt vanliga i koncerner. Ofta vill kreditgivare få full kontrollöver den kredittagande koncernen och tredjemanspant är då ett lämpligt alternativ tillborgen.5 Genom att kräva tredjemanspant eller borgen från ett koncernbolag för ett annatkoncernbolags skuld kan en kreditgivare undvika att tillgångar flyttas undan den inomkoncernen.6 Det är särskilt vanligt att dotterbolag ställer säkerhet för sitt moderbolags skuld,men tredjemanspant lämnas även i den andra riktningen, d v s från ett moderbolag för dessdotterbolags förpliktelser.7 Det är inte heller ovanligt att flera bolag inom en koncern ställerpantförsammalån.Tredjemanspantsättningarkanocksåkombinerasmedborgensåtaganden ställda för samma huvudfordran.8Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 189.Se Svenska Bankföreningens utlåtande i NJA 1987 s 80, s 84 f.3 Tredjemanspant i vid bemärkelse kan uppkomma i flera situationer, t ex då en huvudgäldenär pantsätteregendom som samägs av huvudgäldenären och tredjeman, eller då egendom som redan är pantsatt för engäldenärs förpliktelse överlåts till en tredjeman med panträtten i behåll. Se vidare Arnholm, Panteretten s 20 f,Smith, GR III s 99 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 310 f. Jfr dock NJA 1981 s 1104där en pant som ägdes av huvudgäldenären och tredjeman behandlades som en gäldenärspant.4 Jfr Andersson, Vinstutdelning s 471, not 122, Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap s 48, särskilt not59 och Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 118.5 Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 119.6 A a s 118 f.7 Andersson, Kapitalskyddet s 157 och Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 117 f. Se även Millqvist,Sakrättens grunder s 197 och Walin m fl, Panträtt s 22.8 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 314 f.

undersöka detta kommer även tredjemannens ställning i det svenskarättssystemet att diskuteras. �r tredjemanspanten verkligen en pant, eller är den en slagsborgen1.2SyfteSyftet med denna uppsats är att undersöka vilken betydelse det har för ianspråktagandet avpant och förhållandena efter ett sådant ianspråktagande att det är en tredjeman och integäldenären som är pantsättare, samt om några särskilda överväganden gör sig gällande dåtredjeman ingår i samma koncern som huvudgäldenären. Med ianspråktagande av pant avsesatt pant realiseras eller löses. Tredjemanspant liknar såväl borgen som gäldenärspant ochvilka regler som tillämpas på tredjemanspanten kan som nämnts ovan påverka ianspråktagandet. För att uppfylla syftet kommer därför en diskussion att föras kring var i rättssystemet tredjemanspanten hör hemma.Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 189 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspants 304. Se även NJA 1987 s 80, s 87.921.3AvgränsningarUppsatsen avgränsas till svensk rätt. Vidare behandlas endast sådan tredjemanspant därpanten pantsätts och i sin helhet ägs av annan än gäldenären. Dessutom läggs ett särskiltfokus på tredjemanspant inom koncerner. De koncerner som här avses är sådana som fallerinom definitionen i 1:1112 ABL och som endast innehåller privata aktiebolag. Slutligenbehandlas enbart realisation och lösen av pant utom konkurs.Vidare avgränsas vissa frågor som är relevanta vid ianspråktagande av tredjemanspantbort. Situationen då huvudfordran har preskriberats behandlas inte, även om betydelsen avatt det är tredjeman och inte huvudgäldenären som är pantsättare i en sådan situation kanvara intressant att diskutera.10 Denna avgränsning görs främst p g a uppsatsens begränsadeomfattning. Av utrymmesskäl läggs dessutom fokus på situationen då det endast finns enhuvudgäldenär. Frågor som blir relevanta när flera huvudgälden�

anspråktagande av pant.4.2Tredjemanspantsättarens ansvar gentemot borgenären4.2.1Allmänt om primärt eller subsidiärt respektive solidariskt eller delat ansvarGäldenärspantsättare ansvarar in dubio primärt solidariskt, vilket innebär att en borgenär kanvälja att kräva gäldenären direkt eller att göra anspråk genom panten som gäldenären harställt utan att först ha krävt gäldenären.117 Finns flera gäldenärer kan borgenären kräva vemsom helst av gäldenärerna på hela skulden.118För borgensmän gäller i stället en presumtion för subsidiärt ansvar. Denna presumtionföljer av 10:8 HB som reglerar enkel borgen. Det subsidiära ansvaret innebär att borgenärenförst måste ha försökt (och misslyckats med) att kräva huvudgäldenären genom utmätning116 Jfr Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 190 f och Walin och Ingvarsson, Borgen ochtredjemanspant s 321. Se avsnitt 3.6.117 Se 10:2 HB. Se även Lennanders rättsutlåtande i NJA 1987 s 80, s 82 och Ingvarsson, Borgensliknandesäkerhetsrätter s 215. Jfr Smith, GR III s 244.118 2 1 st SkbrL. Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 55.17eller konkurs för att borgensmannen ska kunna krävas av borgenären.119 Det är dock mycketvanligt, särskilt i kommersiella sammanhang, att borgensmannen enligt 10:9 HB åtar sig ettansvar såsom för egen skuld. Då föreligger en s k proprieborgen och borgensmannens ansvarär primärt. I sådana fall behöver inte borgenären först söka huvudgäldenären för att kunnakräva borgensmannen.120 Precis som för gäldenärer föreligger vid borgen en presumtion omsolidariskt ansvar. Detta följer av 10:11 HB, där det anges att flera borgensmän som gått iborgen för samma förpliktelse svarar en för alla och alla för en. Alltså kan borgenären, närflera borgensmän säkrat samma fordran, kräva vem som helst av borgensmännen på helafordrans belopp. Det solidariska ansvaret gäller oavsett om det är f

r även beloppsbegränsade borgensåtaganden. När det gällersådana åtaganden kan dock borgenären enbart kräva borgensmannen upp till borgensåtagandets beloppsbegränsning.122För tredjemanspantsättares del måste det avgöras om pant- eller borgensregler skatillämpas på ansvaret. Redan här kan sägas att tredjemanspantsättares ansvar är solidariskt,123vilket också är vad som gäller för såväl gäldenärspant som borgen. I doktrinen finns skildaåsikter om huruvida tredjemanspantsättares ansvar är primärt eller subsidiärt. Smith anser atttredjemans ansvar ska vara subsidiärt, eftersom dennes situation är så lik en borgensmans.124Andra tycker att tredjemannens ansvar bör vara primärt.125 Däribland Ussing, som hävdar attansvaret är primärt då det inte finns någon sedvana som talar för att tredjemanspantsättarein dubio skulle svara subsidiärt.126 �ven enligt Walin ska panträttsliga principer gälla oavsettvem som är pantsättare.1274.2.2NJA 1987 s 80Frågan om huruvida tredjemanspantsättares ansvar är primärt eller subsidiärt har avgjortsgenom NJA 1987 s 80. I rättsfallet hade ett aktiebolag lämnat en företagsinteckning somsäkerhet för sina egna och två närstående bolags skulder till en bank. Säkerheten för de tvånärstående bolagens skulder jämställdes med en tredjemanspant.128 Sedan det säkerhets-Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 57.A st.121 A a s 58.122 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 226 f.123 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 313. Jfr Ussing, Kaution s 412 ff.124 Smith, GR III s 244 f. Se även Lennanders rättsutlåtande i NJA 1987 s 80, s 82 ff.125 Se bl a Arnholm, Panteretten s 21 och Ussing, Kaution s 405.126 Ussing, Kaution s 405.127 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304 f. Jfr även Walin m fl, Panträtt s 35 och 258.128 NJA 1987 s 80, s 87.11912018lämnande bolaget hade gått i konkurs blev frågan hur de medel so

borgensmannen upp till borgensåtagandets beloppsbegränsning.122För tredjemanspantsättares del måste det avgöras om pant- eller borgensregler skatillämpas på ansvaret. Redan här kan sägas att tredjemanspantsättares ansvar är solidariskt,123vilket också är vad som gäller för såväl gäldenärspant som borgen. I doktrinen finns skildaåsikter om huruvida tredjemanspantsättares ansvar är primärt eller subsidiärt. Smith anser atttredjemans ansvar ska vara subsidiärt, eftersom dennes situation är så lik en borgensmans.124Andra tycker att tredjemannens ansvar bör vara primärt.125 Däribland Ussing, som hävdar attansvaret är primärt då det inte finns någon sedvana som talar för att tredjemanspantsättarein dubio skulle svara subsidiärt.126 �ven enligt Walin ska panträttsliga principer gälla oavsettvem som är pantsättare.1274.2.2NJA 1987 s 80Frågan om huruvida tredjemanspantsättares ansvar är primärt eller subsidiärt har avgjortsgenom NJA 1987 s 80. I rättsfallet hade ett aktiebolag lämnat en företagsinteckning somsäkerhet för sina egna och två närstående bolags skulder till en bank. Säkerheten för de tvånärstående bolagens skulder jämställdes med en tredjemanspant.128 Sedan det säkerhets-Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 57.A st.121 A a s 58.122 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 226 f.123 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 313. Jfr Ussing, Kaution s 412 ff.124 Smith, GR III s 244 f. Se även Lennanders rättsutlåtande i NJA 1987 s 80, s 82 ff.125 Se bl a Arnholm, Panteretten s 21 och Ussing, Kaution s 405.126 Ussing, Kaution s 405.127 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304 f. Jfr även Walin m fl, Panträtt s 35 och 258.128 NJA 1987 s 80, s 87.11912018lämnande bolaget hade gått i konkurs blev frågan hur de medel som företagsinteckningenrepresenterade skulle fördelas i konkursen. Frågan i HD var om en tredjemanspantsättares

tredjemannens ansvar bör vara primärt.125 Däribland Ussing, som hävdar attansvaret är primärt då det inte finns någon sedvana som talar för att tredjemanspantsättarein dubio skulle svara subsidiärt.126 �ven enligt Walin ska panträttsliga principer gälla oavsettvem som är pantsättare.1274.2.2NJA 1987 s 80Frågan om huruvida tredjemanspantsättares ansvar är primärt eller subsidiärt har avgjortsgenom NJA 1987 s 80. I rättsfallet hade ett aktiebolag lämnat en företagsinteckning somsäkerhet för sina egna och två närstående bolags skulder till en bank. Säkerheten för de tvånärstående bolagens skulder jämställdes med en tredjemanspant.128 Sedan det säkerhets-Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 57.A st.121 A a s 58.122 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 226 f.123 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 313. Jfr Ussing, Kaution s 412 ff.124 Smith, GR III s 244 f. Se även Lennanders rättsutlåtande i NJA 1987 s 80, s 82 ff.125 Se bl a Arnholm, Panteretten s 21 och Ussing, Kaution s 405.126 Ussing, Kaution s 405.127 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304 f. Jfr även Walin m fl, Panträtt s 35 och 258.128 NJA 1987 s 80, s 87.11912018lämnande bolaget hade gått i konkurs blev frågan hur de medel som företagsinteckningenrepresenterade skulle fördelas i konkursen. Frågan i HD var om en tredjemanspantsättaresansvar var primärt eller subsidiärt.Först anförde HD att det p g a tredjemanspantens likheter med borgen kan argumenterasför att tredjemannens ansvar inte ska vara mer omfattande än en borgensmans. För dettatalade enligt domstolen det faktum att en tredjemanspantsättning kan motiveras av benefikaskäl, varför den mest gynnsamma lösningen för tredjemannen bör väljas. HD redogjordeockså för motsatt argumentation och hänvisade då till Walin, som anser att man inte börgöra avsteg från panträttsliga principer enbart p g a att det är tredje

t Walin ska panträttsliga principer gälla oavsettvem som är pantsättare.1274.2.2NJA 1987 s 80Frågan om huruvida tredjemanspantsättares ansvar är primärt eller subsidiärt har avgjortsgenom NJA 1987 s 80. I rättsfallet hade ett aktiebolag lämnat en företagsinteckning somsäkerhet för sina egna och två närstående bolags skulder till en bank. Säkerheten för de tvånärstående bolagens skulder jämställdes med en tredjemanspant.128 Sedan det säkerhets-Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 57.A st.121 A a s 58.122 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 226 f.123 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 313. Jfr Ussing, Kaution s 412 ff.124 Smith, GR III s 244 f. Se även Lennanders rättsutlåtande i NJA 1987 s 80, s 82 ff.125 Se bl a Arnholm, Panteretten s 21 och Ussing, Kaution s 405.126 Ussing, Kaution s 405.127 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304 f. Jfr även Walin m fl, Panträtt s 35 och 258.128 NJA 1987 s 80, s 87.11912018lämnande bolaget hade gått i konkurs blev frågan hur de medel som företagsinteckningenrepresenterade skulle fördelas i konkursen. Frågan i HD var om en tredjemanspantsättaresansvar var primärt eller subsidiärt.Först anförde HD att det p g a tredjemanspantens likheter med borgen kan argumenterasför att tredjemannens ansvar inte ska vara mer omfattande än en borgensmans. För dettatalade enligt domstolen det faktum att en tredjemanspantsättning kan motiveras av benefikaskäl, varför den mest gynnsamma lösningen för tredjemannen bör väljas. HD redogjordeockså för motsatt argumentation och hänvisade då till Walin, som anser att man inte börgöra avsteg från panträttsliga principer enbart p g a att det är tredjeman, och inte gäldenären,som är pantsättare.129 HD framhöll vidare att tredjemanspantsättning oftast sker ikommersiella förhållanden, och att det i dessa förhållanden är fördelaktigt om enhetligaprinciper gäller

iper enbart p g a att det är tredjeman, och inte gäldenären,som är pantsättare.129 HD framhöll vidare att tredjemanspantsättning oftast sker ikommersiella förhållanden, och att det i dessa förhållanden är fördelaktigt om enhetligaprinciper gäller för alla säkerhetslämnares ansvar, oavsett om säkerhetslämnarna ärgäldenärer eller tredjemän. Vidare anförde HD att något annat inte kan gälla i fall dåkommersiella motiv saknas för en tredjemanspantsättning. Mot denna bakgrund slogdomstolen fast att alla tredjemanspantsättares ansvar, in dubio, är primärt.130�ven Bengtsson (skiljaktig) menade att det vore för komplicerat att reglera tredjemanspanter olika beroende på vem pantsättaren är. Enligt honom vore dock bättre om tredjemannens ansvar in dubio var subsidiärt eftersom det i icke-kommersiella sammanhang vorehårt mot tredjemannen om ansvaret var primärt. I kommersiella sammanhang skulle parternadå kunna avtala om primärt ansvar.131Efter NJA 1987 s 80 kan slutsatsen dras att tredjemanspantsättares ansvar presumerasvara primärt solidariskt. Det innebär att det för pantsättarens ansvar inte spelar någon rollatt det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare. Att tredjemanspantsättaresansvar är primärt solidariskt innebär också att om både en gäldenär och en tredjeman, ellerflera tredjemän, har lämnat varsin pant för gäldenärens skuld, kan borgenären välja attrealisera vilken som helst av panterna utan att först kräva gäldenären på betalning.132Detsamma gäller om även ett proprieborgensåtagande är ställt av någon annan för sammahuvudfordran.133Walin, Borgen och tredjemanspant 1984 s 317 f. Se även Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspants 304 f.130 NJA 1987 s 80, s 87 f.131 NJA 1987 s 80, s 88.132 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 312 f.133 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 314 och Walin m fl, Panträtt s 258. Försäkerhets

n dubio var subsidiärt eftersom det i icke-kommersiella sammanhang vorehårt mot tredjemannen om ansvaret var primärt. I kommersiella sammanhang skulle parternadå kunna avtala om primärt ansvar.131Efter NJA 1987 s 80 kan slutsatsen dras att tredjemanspantsättares ansvar presumerasvara primärt solidariskt. Det innebär att det för pantsättarens ansvar inte spelar någon rollatt det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare. Att tredjemanspantsättaresansvar är primärt solidariskt innebär också att om både en gäldenär och en tredjeman, ellerflera tredjemän, har lämnat varsin pant för gäldenärens skuld, kan borgenären välja attrealisera vilken som helst av panterna utan att först kräva gäldenären på betalning.132Detsamma gäller om även ett proprieborgensåtagande är ställt av någon annan för sammahuvudfordran.133Walin, Borgen och tredjemanspant 1984 s 317 f. Se även Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspants 304 f.130 NJA 1987 s 80, s 87 f.131 NJA 1987 s 80, s 88.132 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 312 f.133 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 314 och Walin m fl, Panträtt s 258. Försäkerhetslämnarnas inbördes relationer, se kapitel 5.129194.2.3Några reflektioner med anledning av NJA 1987 s 80Tredjemannens ställningTrots utfallet i NJA 1987 s 80 är en tredjemanspantsättares ställning alltjämt mycket likborgensmannens ställning, vilket bör vara relativt erkänt.134 Flera exempel kan ges på detta.För det första, en borgenärs val mellan att kräva en gäldenär och att ta en gäldenärspant ianspråk kommer inte att påverka vilken förmögenhetsmassa som belastas i båda fallenkommer det vara gäldenärens. En borgenärs val mellan att kräva en huvudgäldenär och enborgensman kommer att avgöra vems förmögenhetsmassa som belastas huvudgäldenärenseller borgensmannens. Denna situation är densamma då fråga är om att kräva

ersom det i icke-kommersiella sammanhang vorehårt mot tredjemannen om ansvaret var primärt. I kommersiella sammanhang skulle parternadå kunna avtala om primärt ansvar.131Efter NJA 1987 s 80 kan slutsatsen dras att tredjemanspantsättares ansvar presumerasvara primärt solidariskt. Det innebär att det för pantsättarens ansvar inte spelar någon rollatt det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare. Att tredjemanspantsättaresansvar är primärt solidariskt innebär också att om både en gäldenär och en tredjeman, ellerflera tredjemän, har lämnat varsin pant för gäldenärens skuld, kan borgenären välja attrealisera vilken som helst av panterna utan att först kräva gäldenären på betalning.132Detsamma gäller om även ett proprieborgensåtagande är ställt av någon annan för sammahuvudfordran.133Walin, Borgen och tredjemanspant 1984 s 317 f. Se även Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspants 304 f.130 NJA 1987 s 80, s 87 f.131 NJA 1987 s 80, s 88.132 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 312 f.133 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 314 och Walin m fl, Panträtt s 258. Försäkerhetslämnarnas inbördes relationer, se kapitel 5.129194.2.3Några reflektioner med anledning av NJA 1987 s 80Tredjemannens ställningTrots utfallet i NJA 1987 s 80 är en tredjemanspantsättares ställning alltjämt mycket likborgensmannens ställning, vilket bör vara relativt erkänt.134 Flera exempel kan ges på detta.För det första, en borgenärs val mellan att kräva en gäldenär och att ta en gäldenärspant ianspråk kommer inte att påverka vilken förmögenhetsmassa som belastas i båda fallenkommer det vara gäldenärens. En borgenärs val mellan att kräva en huvudgäldenär och enborgensman kommer att avgöra vems förmögenhetsmassa som belastas huvudgäldenärenseller borgensmannens. Denna situation är densamma då fråga är om att kräva en huvudgäldenär eller at

ebär att det för pantsättarens ansvar inte spelar någon rollatt det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare. Att tredjemanspantsättaresansvar är primärt solidariskt innebär också att om både en gäldenär och en tredjeman, ellerflera tredjemän, har lämnat varsin pant för gäldenärens skuld, kan borgenären välja attrealisera vilken som helst av panterna utan att först kräva gäldenären på betalning.132Detsamma gäller om även ett proprieborgensåtagande är ställt av någon annan för sammahuvudfordran.133Walin, Borgen och tredjemanspant 1984 s 317 f. Se även Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspants 304 f.130 NJA 1987 s 80, s 87 f.131 NJA 1987 s 80, s 88.132 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 312 f.133 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 314 och Walin m fl, Panträtt s 258. Försäkerhetslämnarnas inbördes relationer, se kapitel 5.129194.2.3Några reflektioner med anledning av NJA 1987 s 80Tredjemannens ställningTrots utfallet i NJA 1987 s 80 är en tredjemanspantsättares ställning alltjämt mycket likborgensmannens ställning, vilket bör vara relativt erkänt.134 Flera exempel kan ges på detta.För det första, en borgenärs val mellan att kräva en gäldenär och att ta en gäldenärspant ianspråk kommer inte att påverka vilken förmögenhetsmassa som belastas i båda fallenkommer det vara gäldenärens. En borgenärs val mellan att kräva en huvudgäldenär och enborgensman kommer att avgöra vems förmögenhetsmassa som belastas huvudgäldenärenseller borgensmannens. Denna situation är densamma då fråga är om att kräva en huvudgäldenär eller att ta en tredjemanspant i anspråk antingen belastas huvudgäldenärens ellertredjemannens förmögenhetsmassa.135 Eftersom tredjemannens situation på detta sättgenerellt är mycket lik borgensmannens, kan det tänkas vara naturligt att även tredjemannensansvar in dubio skulle vara subsi

on rollatt det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare. Att tredjemanspantsättaresansvar är primärt solidariskt innebär också att om både en gäldenär och en tredjeman, ellerflera tredjemän, har lämnat varsin pant för gäldenärens skuld, kan borgenären välja attrealisera vilken som helst av panterna utan att först kräva gäldenären på betalning.132Detsamma gäller om även ett proprieborgensåtagande är ställt av någon annan för sammahuvudfordran.133Walin, Borgen och tredjemanspant 1984 s 317 f. Se även Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspants 304 f.130 NJA 1987 s 80, s 87 f.131 NJA 1987 s 80, s 88.132 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 312 f.133 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 314 och Walin m fl, Panträtt s 258. Försäkerhetslämnarnas inbördes relationer, se kapitel 5.129194.2.3Några reflektioner med anledning av NJA 1987 s 80Tredjemannens ställningTrots utfallet i NJA 1987 s 80 är en tredjemanspantsättares ställning alltjämt mycket likborgensmannens ställning, vilket bör vara relativt erkänt.134 Flera exempel kan ges på detta.För det första, en borgenärs val mellan att kräva en gäldenär och att ta en gäldenärspant ianspråk kommer inte att påverka vilken förmögenhetsmassa som belastas i båda fallenkommer det vara gäldenärens. En borgenärs val mellan att kräva en huvudgäldenär och enborgensman kommer att avgöra vems förmögenhetsmassa som belastas huvudgäldenärenseller borgensmannens. Denna situation är densamma då fråga är om att kräva en huvudgäldenär eller att ta en tredjemanspant i anspråk antingen belastas huvudgäldenärens ellertredjemannens förmögenhetsmassa.135 Eftersom tredjemannens situation på detta sättgenerellt är mycket lik borgensmannens, kan det tänkas vara naturligt att även tredjemannensansvar in dubio skulle vara subsidiärt. För det andra kan det, som HD tog upp i NJA 1987

987 s 80 är en tredjemanspantsättares ställning alltjämt mycket likborgensmannens ställning, vilket bör vara relativt erkänt.134 Flera exempel kan ges på detta.För det första, en borgenärs val mellan att kräva en gäldenär och att ta en gäldenärspant ianspråk kommer inte att påverka vilken förmögenhetsmassa som belastas i båda fallenkommer det vara gäldenärens. En borgenärs val mellan att kräva en huvudgäldenär och enborgensman kommer att avgöra vems förmögenhetsmassa som belastas huvudgäldenärenseller borgensmannens. Denna situation är densamma då fråga är om att kräva en huvudgäldenär eller att ta en tredjemanspant i anspråk antingen belastas huvudgäldenärens ellertredjemannens förmögenhetsmassa.135 Eftersom tredjemannens situation på detta sättgenerellt är mycket lik borgensmannens, kan det tänkas vara naturligt att även tredjemannensansvar in dubio skulle vara subsidiärt. För det andra kan det, som HD tog upp i NJA 1987 s 80,i icke-kommersiella situationer ofta vara fråga om benefika överväganden som ligger tillgrund för pantsättningen. I ett sådant läge finns skäl att ålägga tredjemannen ett så miltansvar som möjligt.136Det finns dock två skillnader från borgen som bör beröras i detta ansvarssammanhang.Den första skillnaden är att en tredjemanspantsättares ansvar i förväg är begränsat till pantensvärde, medan en borgensman oftast ansvarar med hela sin förmögenhet. Man skulle därmedkunna argumentera för att det är motiverat att tredjemanspantsättarens ansvar är strängareän borgensmannens, eftersom tredjemanspantsättaren har tagit en begränsad risk medanborgensmannen en mer oberäknelig risk. Argumentet faller dock eftersom även borgensmänsom lämnat beloppsbegränsade borgensåtaganden presumeras ha subsidiärt ansvar, trots attdennes risk också kan sägas vara i förväg begränsad.137Den andra skillnaden är att tredjemanspanten är en sakrättslig

ntsättaren har tagit en begränsad risk medanborgensmannen en mer oberäknelig risk. Argumentet faller dock eftersom även borgensmänsom lämnat beloppsbegränsade borgensåtaganden presumeras ha subsidiärt ansvar, trots attdennes risk också kan sägas vara i förväg begränsad.137Den andra skillnaden är att tredjemanspanten är en sakrättsligt skyddad rättighet, precissom gäldenärspanten. Ett borgensåtagande ger inget sådant skydd. En panthavare villsäkerligen inte att det sakrättsliga skyddet ska gå förlorat enbart p g a att det är tredjemannensom har ställt panten.138 Emellertid är det inte helt självklart att den saken ska påverkahuruvida tredjemanspantsättaren svarar primärt eller subsidiärt. En tredjemanspanträtt kan134 Se t ex Millqvist, Sakrättens grunder s 197 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304. JfrArnholm, Panteretten s 20 f, Smith, GR III s 98 ff och Walin m fl, Panträtt s 35.135 Jfr Lennanders rättsutlåtande i NJA 1987 s 80, s 83.136 Jfr NJA 1987 s 80, s 87.137 Se även Lindskog, Betalning s 198 f.138 Millqvist, Sakrättens grunder s 197.20ju innebära skydd mot tredjemannens borgenärer även om panthavaren måste kräva huvudgäldenären innan tredjemanspanten kan tas i anspråk. Det sakrättsliga skyddet berörrelationen mellan panthavaren och pantsättarens borgenärer, inte relationen mellan panthavare och pantsättare.139Sammanfattningsvis framstår enligt min mening likheterna mellan tredjemanspant ochborgen som starka skäl för att tredjemanspantsättares ansvar ska vara subsidiärt.140 Dessutomframstår det som märkligt att en huvudgäldenär kan undgå att dennes pant realiseras dåpanthavaren innehar både en gäldenärspant och en tredjemanspant.141 Walin lyftermöjligheten till jämkning med hjälp av 36 AvtL om panthavaren i en dylik situation inte iförsta hand tillgodogör sig genom huvudgäldenärens pant.142 Möjligen skulle en sådanjämkning kunna göras genom att

änsad risk medanborgensmannen en mer oberäknelig risk. Argumentet faller dock eftersom även borgensmänsom lämnat beloppsbegränsade borgensåtaganden presumeras ha subsidiärt ansvar, trots attdennes risk också kan sägas vara i förväg begränsad.137Den andra skillnaden är att tredjemanspanten är en sakrättsligt skyddad rättighet, precissom gäldenärspanten. Ett borgensåtagande ger inget sådant skydd. En panthavare villsäkerligen inte att det sakrättsliga skyddet ska gå förlorat enbart p g a att det är tredjemannensom har ställt panten.138 Emellertid är det inte helt självklart att den saken ska påverkahuruvida tredjemanspantsättaren svarar primärt eller subsidiärt. En tredjemanspanträtt kan134 Se t ex Millqvist, Sakrättens grunder s 197 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304. JfrArnholm, Panteretten s 20 f, Smith, GR III s 98 ff och Walin m fl, Panträtt s 35.135 Jfr Lennanders rättsutlåtande i NJA 1987 s 80, s 83.136 Jfr NJA 1987 s 80, s 87.137 Se även Lindskog, Betalning s 198 f.138 Millqvist, Sakrättens grunder s 197.20ju innebära skydd mot tredjemannens borgenärer även om panthavaren måste kräva huvudgäldenären innan tredjemanspanten kan tas i anspråk. Det sakrättsliga skyddet berörrelationen mellan panthavaren och pantsättarens borgenärer, inte relationen mellan panthavare och pantsättare.139Sammanfattningsvis framstår enligt min mening likheterna mellan tredjemanspant ochborgen som starka skäl för att tredjemanspantsättares ansvar ska vara subsidiärt.140 Dessutomframstår det som märkligt att en huvudgäldenär kan undgå att dennes pant realiseras dåpanthavaren innehar både en gäldenärspant och en tredjemanspant.141 Walin lyftermöjligheten till jämkning med hjälp av 36 AvtL om panthavaren i en dylik situation inte iförsta hand tillgodogör sig genom huvudgäldenärens pant.142 Möjligen skulle en sådanjämkning kunna göras genom att det tolkas in en klausul i p

t sakrättsliga skyddet berörrelationen mellan panthavaren och pantsättarens borgenärer, inte relationen mellan panthavare och pantsättare.139Sammanfattningsvis framstår enligt min mening likheterna mellan tredjemanspant ochborgen som starka skäl för att tredjemanspantsättares ansvar ska vara subsidiärt.140 Dessutomframstår det som märkligt att en huvudgäldenär kan undgå att dennes pant realiseras dåpanthavaren innehar både en gäldenärspant och en tredjemanspant.141 Walin lyftermöjligheten till jämkning med hjälp av 36 AvtL om panthavaren i en dylik situation inte iförsta hand tillgodogör sig genom huvudgäldenärens pant.142 Möjligen skulle en sådanjämkning kunna göras genom att det tolkas in en klausul i pantavtalet mellan panthavarenoch tredjemannen innebärande att tredjemanspantsättaren endast häftar subsidiärt förskulden. Det finns dock, mig veterligen, inga rättsfall där 36 AvtL har använts på detta sätt.KoncernförhållandenNJA 1987 s 80 gällde en tredjemanspant som lämnats av ett bolag inom en koncern tillförmån för två andra koncernbolags förbindelser. När det kommer till tredjemanspant somhar lämnats inom en koncern på detta sätt framstår inte de ovan redovisade likheterna tillborgen som lika starka. Visserligen rör det sig principiellt sett om två olika förmögenhetsmassor även när en tredjemanspant har ställts inom en koncern. Som framgått i avsnitt 2.2utgör nämligen koncernbolag formellt sett självständiga bolag. Panthavarens val mellan attkräva huvudgäldenären och att tillgodogöra sig genom tredjemanspanten kommer därmedatt avgöra vilken förmögenhetsmassa som belastas, precis som vid tredjemanspant iallmänhet (och vid borgen). Däremot är det inte självklart att det går att särskiljakoncernbolagens förmögenhetsmassor på detta sätt, utan bolagens förmögenheter ärsammankopplade på flera sätt. Om det är fråga om en helägd koncern enligt 35:2 IL finnsmöjlig

rner uteslutande om kommersiella sammanhang därtredjemanspantsättningen vanligtvis inte kommer ha benefika motiv.146 Att tredjemannensansvar skulle vara mindre betungande på den grunden faller således här.147 Sammanfattningsvis framstår skillnaderna mellan tredjemanspant och borgen som större närtredjemanspanten har lämnats inom en koncern, och därmed framstår också skälen till atttredjemanspantsättare skulle ha samma typ av ansvar som borgensmän som svagare. I ställetnärmar sig tredjemanspanten gäldenärspanten eftersom tredjemannen och huvudgäldenärenstår närmre varandra än vad som kan vara fallet i andra situationer. Annorlunda uttryckt stårtredjeman inte lika långt utanför huvudförhållandet som en helt fristående tredjeman gör,särskilt när koncernen i praktiken fungerar som en enda enhet. Därför framstår det ocksåsom naturligt att likheten till borgen inte blir avgörande för tredjemannens ansvar. Enintressant faktor här är att HD i NJA 1987 s 80 uttalade att panten som ett bolag lämnat somsäkerhet för närstående bolags skulder skulle jämställas med tredjemanspant. Ordvalet tyderpå att en sådan pant inte är en tredjemanspant i egentlig mening. När tredjeman och huvudgäldenären finns inom samma koncern framstår i stället tredjemanspanten som en slagspseudo-tredjemanspant.Betydelsen av vem som är pantsättareHittills har framgått att argumenten för ett presumerat subsidiärt ansvar för tredjemanspantsättare inte är särskilt starka när tredjemanspanten har lämnats av ett koncernbolag förett annat koncernbolags skuld. Däremot anser jag att det i andra fall av tredjemanspant, motbakgrund av det som anförts i avsnitt 4.2.3.1, kvarstår starka skäl för att tredjemanspant skabehandlas som borgen.148 Finns det då ingen möjlighet att behandla olika tredjemanspanterpå olika sätt Skulle ansvaret för tredjemanspantsättare i stället vara subsidiärt, bör mankunna räkna med att det i kom

gäldenären finns inom samma koncern framstår i stället tredjemanspanten som en slagspseudo-tredjemanspant.Betydelsen av vem som är pantsättareHittills har framgått att argumenten för ett presumerat subsidiärt ansvar för tredjemanspantsättare inte är särskilt starka när tredjemanspanten har lämnats av ett koncernbolag förett annat koncernbolags skuld. Däremot anser jag att det i andra fall av tredjemanspant, motbakgrund av det som anförts i avsnitt 4.2.3.1, kvarstår starka skäl för att tredjemanspant skabehandlas som borgen.148 Finns det då ingen möjlighet att behandla olika tredjemanspanterpå olika sätt Skulle ansvaret för tredjemanspantsättare i stället vara subsidiärt, bör mankunna räkna med att det i kommersiella sammanhang så gott som alltid skulle avtalas omprimärt ansvar. I det läget skulle man uppnå en ordning där tredjeman i flera situationer därSe avsnitt 2.2.Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 266 och 270.146 Jfr NJA 1987 s 80, s 87.147 Jfr minoriteten i NJA 1987 s 80, s 88.148 Jfr Lindskog, Betalning s 426, not 1520.14414522så är motiverat skulle ansvara subsidiärt, medan tredjemans ansvar i kommersiella sammanhang, och särskilt inom koncerner, skulle vara primärt eftersom det skulle avtalas om det.Detta skulle även kunna läggas in i bankers standardformulär. Då skulle de olika tredjemanspanterna, kommersiella respektive icke-kommersiella, i praktiken behandlas olika.149 � andrasidan är det även efter NJA 1987 s 80 fråga om ett presumtionsansvar, varför det vid ickekommersiell tredjemanspant på motsvarande sätt kan avtalas om subsidiärt ansvar. Det bördock vara mindre troligt att man i icke-kommersiella sammanhang avtalar om detta eftersomdet är möjligt att parterna inte ens är medvetna om att det behovet finns.HD uttalade dock uttryckligen i NJA 1987 s 80 dels att enhetliga principer ska gälla ikommersiella förhållanden oavsett vem pantsättaren är, dels att det st�

tår i stället tredjemanspanten som en slagspseudo-tredjemanspant.Betydelsen av vem som är pantsättareHittills har framgått att argumenten för ett presumerat subsidiärt ansvar för tredjemanspantsättare inte är särskilt starka när tredjemanspanten har lämnats av ett koncernbolag förett annat koncernbolags skuld. Däremot anser jag att det i andra fall av tredjemanspant, motbakgrund av det som anförts i avsnitt 4.2.3.1, kvarstår starka skäl för att tredjemanspant skabehandlas som borgen.148 Finns det då ingen möjlighet att behandla olika tredjemanspanterpå olika sätt Skulle ansvaret för tredjemanspantsättare i stället vara subsidiärt, bör mankunna räkna med att det i kommersiella sammanhang så gott som alltid skulle avtalas omprimärt ansvar. I det läget skulle man uppnå en ordning där tredjeman i flera situationer därSe avsnitt 2.2.Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 266 och 270.146 Jfr NJA 1987 s 80, s 87.147 Jfr minoriteten i NJA 1987 s 80, s 88.148 Jfr Lindskog, Betalning s 426, not 1520.14414522så är motiverat skulle ansvara subsidiärt, medan tredjemans ansvar i kommersiella sammanhang, och särskilt inom koncerner, skulle vara primärt eftersom det skulle avtalas om det.Detta skulle även kunna läggas in i bankers standardformulär. Då skulle de olika tredjemanspanterna, kommersiella respektive icke-kommersiella, i praktiken behandlas olika.149 � andrasidan är det även efter NJA 1987 s 80 fråga om ett presumtionsansvar, varför det vid ickekommersiell tredjemanspant på motsvarande sätt kan avtalas om subsidiärt ansvar. Det bördock vara mindre troligt att man i icke-kommersiella sammanhang avtalar om detta eftersomdet är möjligt att parterna inte ens är medvetna om att det behovet finns.HD uttalade dock uttryckligen i NJA 1987 s 80 dels att enhetliga principer ska gälla ikommersiella förhållanden oavsett vem pantsättaren är, dels att det står klart att enavvikande ordning inte k

tredjemanspant skabehandlas som borgen.148 Finns det då ingen möjlighet att behandla olika tredjemanspanterpå olika sätt Skulle ansvaret för tredjemanspantsättare i stället vara subsidiärt, bör mankunna räkna med att det i kommersiella sammanhang så gott som alltid skulle avtalas omprimärt ansvar. I det läget skulle man uppnå en ordning där tredjeman i flera situationer därSe avsnitt 2.2.Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 266 och 270.146 Jfr NJA 1987 s 80, s 87.147 Jfr minoriteten i NJA 1987 s 80, s 88.148 Jfr Lindskog, Betalning s 426, not 1520.14414522så är motiverat skulle ansvara subsidiärt, medan tredjemans ansvar i kommersiella sammanhang, och särskilt inom koncerner, skulle vara primärt eftersom det skulle avtalas om det.Detta skulle även kunna läggas in i bankers standardformulär. Då skulle de olika tredjemanspanterna, kommersiella respektive icke-kommersiella, i praktiken behandlas olika.149 � andrasidan är det även efter NJA 1987 s 80 fråga om ett presumtionsansvar, varför det vid ickekommersiell tredjemanspant på motsvarande sätt kan avtalas om subsidiärt ansvar. Det bördock vara mindre troligt att man i icke-kommersiella sammanhang avtalar om detta eftersomdet är möjligt att parterna inte ens är medvetna om att det behovet finns.HD uttalade dock uttryckligen i NJA 1987 s 80 dels att enhetliga principer ska gälla ikommersiella förhållanden oavsett vem pantsättaren är, dels att det står klart att enavvikande ordning inte kan råda i de särfall då tredje mans åtagande ej har kommersiellamotiv.150 Att tredjemanspantsättares ansvar är primärt bekräftades även av HD så sent som2017.151 Således måste det anses klarlagt att alla tredjemanspanter ska behandlas likadant närdet kommer till pantsättarens ansvar, oavsett vem som har ställt panten och oavsett vadmotiven till pantsättningen är. Alla tredjemanspantsättare presumeras bära ett primärt ansvar.Det kan därmed också

�r tredjeman i flera situationer därSe avsnitt 2.2.Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 266 och 270.146 Jfr NJA 1987 s 80, s 87.147 Jfr minoriteten i NJA 1987 s 80, s 88.148 Jfr Lindskog, Betalning s 426, not 1520.14414522så är motiverat skulle ansvara subsidiärt, medan tredjemans ansvar i kommersiella sammanhang, och särskilt inom koncerner, skulle vara primärt eftersom det skulle avtalas om det.Detta skulle även kunna läggas in i bankers standardformulär. Då skulle de olika tredjemanspanterna, kommersiella respektive icke-kommersiella, i praktiken behandlas olika.149 � andrasidan är det även efter NJA 1987 s 80 fråga om ett presumtionsansvar, varför det vid ickekommersiell tredjemanspant på motsvarande sätt kan avtalas om subsidiärt ansvar. Det bördock vara mindre troligt att man i icke-kommersiella sammanhang avtalar om detta eftersomdet är möjligt att parterna inte ens är medvetna om att det behovet finns.HD uttalade dock uttryckligen i NJA 1987 s 80 dels att enhetliga principer ska gälla ikommersiella förhållanden oavsett vem pantsättaren är, dels att det står klart att enavvikande ordning inte kan råda i de särfall då tredje mans åtagande ej har kommersiellamotiv.150 Att tredjemanspantsättares ansvar är primärt bekräftades även av HD så sent som2017.151 Således måste det anses klarlagt att alla tredjemanspanter ska behandlas likadant närdet kommer till pantsättarens ansvar, oavsett vem som har ställt panten och oavsett vadmotiven till pantsättningen är. Alla tredjemanspantsättare presumeras bära ett primärt ansvar.Det kan därmed också konstateras att det inte har någon betydelse för pantsättarens ansvaratt det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare.HD och tredjemanspantEfter NJA 1987 s 80 skulle kunna tänkas att frågan om betydelsen av att tredjeman är pantsättare är avgjord eftersom domstolen lät panträttsliga principer avgöra ansvarsfrågan. HDhar dock

gt att man i icke-kommersiella sammanhang avtalar om detta eftersomdet är möjligt att parterna inte ens är medvetna om att det behovet finns.HD uttalade dock uttryckligen i NJA 1987 s 80 dels att enhetliga principer ska gälla ikommersiella förhållanden oavsett vem pantsättaren är, dels att det står klart att enavvikande ordning inte kan råda i de särfall då tredje mans åtagande ej har kommersiellamotiv.150 Att tredjemanspantsättares ansvar är primärt bekräftades även av HD så sent som2017.151 Således måste det anses klarlagt att alla tredjemanspanter ska behandlas likadant närdet kommer till pantsättarens ansvar, oavsett vem som har ställt panten och oavsett vadmotiven till pantsättningen är. Alla tredjemanspantsättare presumeras bära ett primärt ansvar.Det kan därmed också konstateras att det inte har någon betydelse för pantsättarens ansvaratt det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare.HD och tredjemanspantEfter NJA 1987 s 80 skulle kunna tänkas att frågan om betydelsen av att tredjeman är pantsättare är avgjord eftersom domstolen lät panträttsliga principer avgöra ansvarsfrågan. HDhar dock inte varit helt klar i sin syn på tredjemanspanten.152 I flera rättsfall har domstolen,trots att den betonat tredjemanspantens likhet med borgen, bedömt att panträttsliga reglerska gälla för panten.153 Utöver NJA 1987 s 80, kom HD även i NJA 1996 s 560 fram till attpanträttsliga regler ska gälla för tredjemanspant. I det målet slog domstolen nämligen fast atttredjemanspant inte preskriberas då huvudfordran gör det, vilket är fallet för gäldenärspantmen motsatt till vad som gäller för borgen.154 �ven NJA 1981 s 1104 går i samma riktning.155149 Jfr minoriteten i NJA 1987 s 80, s 88. Jfr även det faktum att primärt ansvar regelmässigt avtalas förborgensmän i det kommersiella livet, se Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 59.150 NJA 1987 s 80, s 87.151 NJA 2017 s 482, p

mmersiellamotiv.150 Att tredjemanspantsättares ansvar är primärt bekräftades även av HD så sent som2017.151 Således måste det anses klarlagt att alla tredjemanspanter ska behandlas likadant närdet kommer till pantsättarens ansvar, oavsett vem som har ställt panten och oavsett vadmotiven till pantsättningen är. Alla tredjemanspantsättare presumeras bära ett primärt ansvar.Det kan därmed också konstateras att det inte har någon betydelse för pantsättarens ansvaratt det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare.HD och tredjemanspantEfter NJA 1987 s 80 skulle kunna tänkas att frågan om betydelsen av att tredjeman är pantsättare är avgjord eftersom domstolen lät panträttsliga principer avgöra ansvarsfrågan. HDhar dock inte varit helt klar i sin syn på tredjemanspanten.152 I flera rättsfall har domstolen,trots att den betonat tredjemanspantens likhet med borgen, bedömt att panträttsliga reglerska gälla för panten.153 Utöver NJA 1987 s 80, kom HD även i NJA 1996 s 560 fram till attpanträttsliga regler ska gälla för tredjemanspant. I det målet slog domstolen nämligen fast atttredjemanspant inte preskriberas då huvudfordran gör det, vilket är fallet för gäldenärspantmen motsatt till vad som gäller för borgen.154 �ven NJA 1981 s 1104 går i samma riktning.155149 Jfr minoriteten i NJA 1987 s 80, s 88. Jfr även det faktum att primärt ansvar regelmässigt avtalas förborgensmän i det kommersiella livet, se Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 59.150 NJA 1987 s 80, s 87.151 NJA 2017 s 482, p 8.152 Unnersjö, �msesidigt regressansvar s 435 f. Se även Lindskog, Betalning s 199, 426. Jfr dock Ingvarsson,Borgensliknande säkerhetsrätter s 189, som menar att [genom praxis har doktrinens uppfattning atttredjemanspant skall behandlas som borgen i de flesta avseenden, annat än vad gäller pantvård, falsifierats..153 NJA 1987 s 80, se särskilt s 87 och NJA 1996 s 560, se särskilt s 563

t primärt ansvar.Det kan därmed också konstateras att det inte har någon betydelse för pantsättarens ansvaratt det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare.HD och tredjemanspantEfter NJA 1987 s 80 skulle kunna tänkas att frågan om betydelsen av att tredjeman är pantsättare är avgjord eftersom domstolen lät panträttsliga principer avgöra ansvarsfrågan. HDhar dock inte varit helt klar i sin syn på tredjemanspanten.152 I flera rättsfall har domstolen,trots att den betonat tredjemanspantens likhet med borgen, bedömt att panträttsliga reglerska gälla för panten.153 Utöver NJA 1987 s 80, kom HD även i NJA 1996 s 560 fram till attpanträttsliga regler ska gälla för tredjemanspant. I det målet slog domstolen nämligen fast atttredjemanspant inte preskriberas då huvudfordran gör det, vilket är fallet för gäldenärspantmen motsatt till vad som gäller för borgen.154 �ven NJA 1981 s 1104 går i samma riktning.155149 Jfr minoriteten i NJA 1987 s 80, s 88. Jfr även det faktum att primärt ansvar regelmässigt avtalas förborgensmän i det kommersiella livet, se Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 59.150 NJA 1987 s 80, s 87.151 NJA 2017 s 482, p 8.152 Unnersjö, �msesidigt regressansvar s 435 f. Se även Lindskog, Betalning s 199, 426. Jfr dock Ingvarsson,Borgensliknande säkerhetsrätter s 189, som menar att [genom praxis har doktrinens uppfattning atttredjemanspant skall behandlas som borgen i de flesta avseenden, annat än vad gäller pantvård, falsifierats..153 NJA 1987 s 80, se särskilt s 87 och NJA 1996 s 560, se särskilt s 563. Jfr även NJA 1980 s 311, s 317 därHD uttalade att [oavsett vad som må gälla i fråga om borgensförbindelse måste emellertid pantsättningbedömas självständigt..154 NJA 1996 s 560, s 563 f. Se 8 2 st samt 11 PreskL.155 Jfr Unnersjö, �msesidigt regressansvar s 435.23I fallet hade huvudgäldenären ställt en pant som ägdes av huvudgäldenären

.HD och tredjemanspantEfter NJA 1987 s 80 skulle kunna tänkas att frågan om betydelsen av att tredjeman är pantsättare är avgjord eftersom domstolen lät panträttsliga principer avgöra ansvarsfrågan. HDhar dock inte varit helt klar i sin syn på tredjemanspanten.152 I flera rättsfall har domstolen,trots att den betonat tredjemanspantens likhet med borgen, bedömt att panträttsliga reglerska gälla för panten.153 Utöver NJA 1987 s 80, kom HD även i NJA 1996 s 560 fram till attpanträttsliga regler ska gälla för tredjemanspant. I det målet slog domstolen nämligen fast atttredjemanspant inte preskriberas då huvudfordran gör det, vilket är fallet för gäldenärspantmen motsatt till vad som gäller för borgen.154 �ven NJA 1981 s 1104 går i samma riktning.155149 Jfr minoriteten i NJA 1987 s 80, s 88. Jfr även det faktum att primärt ansvar regelmässigt avtalas förborgensmän i det kommersiella livet, se Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 59.150 NJA 1987 s 80, s 87.151 NJA 2017 s 482, p 8.152 Unnersjö, �msesidigt regressansvar s 435 f. Se även Lindskog, Betalning s 199, 426. Jfr dock Ingvarsson,Borgensliknande säkerhetsrätter s 189, som menar att [genom praxis har doktrinens uppfattning atttredjemanspant skall behandlas som borgen i de flesta avseenden, annat än vad gäller pantvård, falsifierats..153 NJA 1987 s 80, se särskilt s 87 och NJA 1996 s 560, se särskilt s 563. Jfr även NJA 1980 s 311, s 317 därHD uttalade att [oavsett vad som må gälla i fråga om borgensförbindelse måste emellertid pantsättningbedömas självständigt..154 NJA 1996 s 560, s 563 f. Se 8 2 st samt 11 PreskL.155 Jfr Unnersjö, �msesidigt regressansvar s 435.23I fallet hade huvudgäldenären ställt en pant som ägdes av huvudgäldenären och tredjeman,men som sedan förvärvades helt av tredjemannen. Denna pant jämställde HD med engäldenärspant.156På senare år har dock HD visat tendenser på att jämställ

panträttsliga reglerska gälla för panten.153 Utöver NJA 1987 s 80, kom HD även i NJA 1996 s 560 fram till attpanträttsliga regler ska gälla för tredjemanspant. I det målet slog domstolen nämligen fast atttredjemanspant inte preskriberas då huvudfordran gör det, vilket är fallet för gäldenärspantmen motsatt till vad som gäller för borgen.154 �ven NJA 1981 s 1104 går i samma riktning.155149 Jfr minoriteten i NJA 1987 s 80, s 88. Jfr även det faktum att primärt ansvar regelmässigt avtalas förborgensmän i det kommersiella livet, se Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 59.150 NJA 1987 s 80, s 87.151 NJA 2017 s 482, p 8.152 Unnersjö, �msesidigt regressansvar s 435 f. Se även Lindskog, Betalning s 199, 426. Jfr dock Ingvarsson,Borgensliknande säkerhetsrätter s 189, som menar att [genom praxis har doktrinens uppfattning atttredjemanspant skall behandlas som borgen i de flesta avseenden, annat än vad gäller pantvård, falsifierats..153 NJA 1987 s 80, se särskilt s 87 och NJA 1996 s 560, se särskilt s 563. Jfr även NJA 1980 s 311, s 317 därHD uttalade att [oavsett vad som må gälla i fråga om borgensförbindelse måste emellertid pantsättningbedömas självständigt..154 NJA 1996 s 560, s 563 f. Se 8 2 st samt 11 PreskL.155 Jfr Unnersjö, �msesidigt regressansvar s 435.23I fallet hade huvudgäldenären ställt en pant som ägdes av huvudgäldenären och tredjeman,men som sedan förvärvades helt av tredjemannen. Denna pant jämställde HD med engäldenärspant.156På senare år har dock HD visat tendenser på att jämställa tredjemanspanten medborgen.157 I NJA 2016 s 73 besvarades frågan om huruvida en tredjemanspantsäkrad fordranomfattas av ett skuldsaneringsförfarande. Domstolen kom fram till att den aktuella fordraninte skulle omfattas av 7 3 st 2 p skuldsaneringslagen (2006:548)158, som stadgade att pantsäkrade fordringar inte omfattas av skuldsanering. HD ansåg att uttrycket pan

ldenären, och inte pant som ställts av tredjeman. Den tredjemanspantsäkrade fordran skulle alltså ingå i skuldsaneringen.159 I falletuttalade också domstolen, antydande att frågan kanske inte är helt avgjord, att det finns entydlig skillnad mellan gäldenärspant och tredjemanspant och att [när uttrycket panträttanvänds i lagtext kan det därför inte tas för givet att också panträtt som har upplåtits av entredje man avses. Inte sällan, och kanske oftast, torde uttrycket syfta enbart på gäldenärspant.160. Vidare har HD i både NJA 2000 s 667 och NJA 2017 s 482, som kommerbehandlas närmare i kapitel 5, tillämpat borgensregler på tredjemanspant.�ven om det finns viss oklarhet om HD:s inställning till tredjemanspantens placering irättssystemet anser flera författare att domstolens praxis tyder på att det är panträttsligaprinciper som ska gälla för relationen mellan tredjemanspantsättare och panthavare.161 Dettalar också utgångarna i både NJA 1987 s 80 och NJA 1996 s 560 för. Trots detta ska i detföljande undersökas om panthavarens förpliktelser gentemot pantsättaren förändras närtredjeman är pantsättare.NJA 1981 s 1104, särskilt s 1108. Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 316 f.Se NJA 2000 s 667, NJA 2016 s 73 och NJA 2017 s 482.158 Numera 31 1 st 2 p SksanL.159 NJA 2016 s 73, p 1920.160 NJA 2016 s 73, p 13.161 Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 216, Millqvist, Sakrättens grunder s 196 och Walin ochIngvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304. Jfr Walin m fl, Panträtt s 323. Jfr även Lindskog, Betalning s 199,som i not 656 medger att praxis har låtit ett gäldenärspanträttsligt synsätt färga av sig på vad som gällertredjemanspanträttsligt.156157244.3Panthavarens förpliktelser4.3.1Allmänt om panthavarens förpliktelserI detta avsnitt undersöks vilken betydelse det har för panthavarens förpliktelser medanledning av ianspråktagande av pan

örpliktelser följa av avtalet. I stället ska panthavaren agera på ett sätt somär lämpligt. Ofta anges också att pantsättaren ska underrättas om realisation när så är möjligt.Oavsett vad som har avtalats gäller omsorgsplikten som inte kan avtalas bort.210 Ovan harframgått att de strängare krav på efterlevnad som finns på panthavaren när tredjeman ärpantsättare kan göras gällande inom ramen för omsorgsplikten. Därför bör dessaförpliktelser, trots att parterna har avtalat om realisationen, kunna göras gällande i de fall dådet inte har konkretiserats i avtalet vad som gäller när det kommer till underrättelse ochlösenrätt respektive lösenskyldighet.4.4SammanfattningI kapitel 4 har undersökts vilken betydelse det har vid ett ianspråktagande av pant atttredjeman är pantsättare. Både tredjemanspant i allmänhet samt tredjemanspant inomkoncerner har behandlats. Först behandlades pantsättarens ansvar gentemot panthavaren.Här drogs av NJA 1987 s 80 slutsatsen att tredjemanspantsättares ansvar in dubio är primärt,vilket även en gäldenärspantsättares ansvar är. Det konstaterades därför att det inte har någonbetydelse för ansvaret att det är tredjeman och inte gäldenären som är pantsättare. Vidarekonstaterades att det inte heller har någon betydelse om tredjemannen är en del av sammakoncern som huvudgäldenären.Henriksson, Pantrealisation s 326.Se a st.208 Walin m fl, Panträtt s 348.209 A a s 330 och 348.210 Se bl a NJA 1972 s 439 och Lennander, Panthavares skyldigheter s 265 f. Se vidare avsnitt 3.3.20620736Här har också tredjemanspantens likhet med borgen diskuterats. Eftersom tredjemanspantsättarens ställning är så lik en borgensmans finns det enligt min mening skäl för atttredjemanspantsättares ansvar bör presumeras vara subsidiärt. Det har dock även tydliggjortsatt när tredjemanspantsättaren är ett bolag i samma koncern som huvudgäldenären bleknarlikheterna med borgen.

ttarens regressrätt.238 Walin uttalar å sin sida att man inte rakt av kan jämställa tredjemanspantsättares regressrätt med borgensmäns regressrätt.239 Vad detta rent konkret innebär ärinte helt klart. Likt en borgensmans regressrätt bör tredjemanspantsättarens regressrättomfatta åtminstone det som tredjemanspantsättaren betalat av huvudgäldenärens skuld.240Om en huvudgäldenär och en tredjeman har lämnat pant för samma fordran och tredjemannens pant tas i anspråk har tredjemannen som huvudregel rätt till huvudgäldenärens pantsom säkerhet för regressrätten. Detta följer, precis som för borgensmäns regressrätt mothuvudgäldenären, av att tredjemannen subrogeras i borgenärens rättigheter och därmedockså rätten till panten.241Att tredjemanspantsättare har regressrätt gäller som huvudregel och undantag kan förekomma. Först och främst kan att annat avtalas, vilket bör vara särskilt vanligt i kommersiellaJfr Lennanders rättsutlåtande i NJA 1987 s 80, s 83.NJA 1996 s 560, s 563, Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 207, Ingvarsson, Fordringsrätt s 89 f,Smith, GR III s 282, Ussing, Kaution s 409 f, Walin m fl, Panträtt s 258 och Walin och Ingvarsson, Borgenoch tredjemanspant s 317 och 321.238 Se Smith, GR III s 282 och Ussing, Kaution s 410. Se även HD:s uttalande i NJA 1996 s 560, s 563: [liksomen borgensman erhåller regressrätt mot gäldenären, om han infriar skulden, erhåller tredje mannen regressrätt motgäldenären, om panten tas i anspråk. [min kursivering. Jfr Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 207.239 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304 och 321. Jfr Walin m fl, Panträtt s 35.240 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 321.241 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 191, jfr s 188 f. Jfr 3 FRL.23623742sammanhang.242 Vidare kan omständigheterna i det enskilda fallet göra att det inte finnsregressrätt eller att regressrätten

nde på 150 000 kr. A och B krävdes sedan av banken och betaladetotalt 540 945 kr. Senare framställde A regresskrav mot C på ca 150 000 kr. Detta motsvarade150 000/500 000 av 540 945 kr. A menade att tredjemanspanten inte skulle jämställas medett borgensåtagande och därför inte räknas in i den proportionella fördelningen. C å sin sidaWalin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 317.Jfr Walin m fl, Panträtt s 35.257 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 315.258 A a s 317 f.25525646menade att tredjemanspanten skulle beaktas och medgav därför att betala 150 000/800 000av 540 945 kr, alltså ca 100 000 kr.259Frågan i HD var om en beloppsmässigt begränsad proprieborgen och tredjemanspant skabehandlas lika vid fördelning av regressansvar. Inledningsvis bekräftade domstolen medhänvisning till NJA 2000 s 667 att borgensmän respektive tredjemanspantsättare harinbördes regressrätt.260 Vidare konstaterade domstolen med hänvisning till NJA 1987 s 80 atttredjemannens ansvar är primärt gentemot borgenären samt att det föreligger i säkerhetshänseende betydande likheter mellan tredjemanspant och borgen, särskilt proprieborgenmed beloppsbegränsat ansvar.261 HD fortsatte med att, likt i NJA 2000 s 667, betona attprincipen om regressrätt mellan borgensmän respektive tredjemanspantsättare inbördesgrundas på att borgenären inte genom sitt val att kräva någon av dem också ska avgöra vemsom slutligt belastas. Enligt domstolen gjorde sig detta lika starkt gällande då säkerheternautgörs av å ena sidan en beloppsbegränsad proprieborgen och å andra sidan en tredjemanspant. I tillägg till detta anförde även HD att intresset av förutsebarhet och likabehandlingtalar för att dessa säkerheter ska jämställas samt att en sådan lösning bidrar till symmetri idet regressrättsliga systemet.262HD drog därför slutsatsen att beloppsbegränsad proprieborgen och tredjemanspant skabehandlas lika,

egressrätt. Därför menar jag också att det är naturligt att pantreglerna blir avgörande för frågorsom rör själva panten, medan borgensreglerna är ledande när det gäller tredjemanspantsättares regressrätt.I en fråga har dock både pantreglerna och borgensreglerna en lösning att erbjuda,nämligen i frågan om tredjemanspantsättarens ansvar. När det kommer till just ianspråktagandet hade nämligen borgensreglerna kunnat få vara helt ledande om presumtionen hadevarit att tredjemannens ansvar är subsidiärt. Då skulle borgensreglerna vara ledande förtredjemanspanten från det att huvudfordran har förfallit, med undantag för frågor som rörrealisationsformer. Möjligen kan också förutsebarhetsskäl tala för den lösningen. P g atredjemanspantens och borgens funktionella likhet skulle det vara mer förutsebart omtredjemanspanten tilläts att behandlas som vad den är i praktiken, nämligen en beloppsbegränsad borgen (eller en realborgen). Genom att HD i NJA 1987 s 80 slog fast att tredjemanspantsättarens ansvar presumeras vara primärt har i stället ytterligare en skillnad mellanborgen och tredjemanspanten skapats. Avslutningsvis får medges att tredjemanspantensidentitet fortsatt ger upphov till viss förvirring.54Käll- och litteraturförteckningOffentligt tryckProp 1995/96:10 �rs- och koncernredovisningProp 1999/00:2 InkomstskattelagenSOU 1974:55. Utsökningsrätt XIIIDir 1990:46. �versyn av aktiebolagslagenLitteraturBöckerAndersson, J, Om vinstutdelning från aktiebolag: En studie av aktiebolagsrättsligaskyddsregler, Iustus 1995 (cit: Andersson, Vinstutdelning)Andersson, J, Kapitalskyddet i aktiebolag: En kritisk lärobok, 7 uppl, Jure Förlag 2020 (cit:Andersson, Kapitalskyddet)Arnholm, C J, Panteretten, 3 uppl, Forlagt av Johan Grundt Tanum 1962 (cit: Arnholm,Panteretten)Dotevall, R, Bolagsledningens skadeståndsansvar, 3 uppl, Wolters Kluwer 2017 (cit:Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar)Ekström, F W

lqvist, G, Tredjemanspant och skuldsanering, JT 2016/17 s 168171 (cit: Millqvist,Tredjemanspant och skuldsanering)58Olsen, L, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004 s 105145 (cit: Olsen, Rättsvetenskapligaperspektiv)Unnersjö, A, Makten över regressrätten, SvJT 2017 s 478494 (cit: Unnersjö, Makten överregressrätten)Unnersjö, A, �msesidigt regressansvar mellan tredjemanspantsättare och proprieborgensmän men vad gäller för s.k. medlåntagare, JT 2017/18 s 432443 (cit: Unnersjö,�msesidigt regressansvar)59RättsfallsförteckningSvenska domstolarNJA 1920 s 53NJA 1989 s 269NJA 1923 s 189NJA 1992 s 351NJA 1925 s 80NJA 1993 s 163NJA 1929 s 149NJA 1994 s 95NJA 1936 s 1NJA 1996 s 560NJA 1937 s 395NJA 2000 s 482NJA 1945 s 421NJA 2000 s 557NJA 1962 s 188NJA 2000 s 667NJA 1972 s 439NJA 2016 s 73NJA 1975 s 484NJA 2017 s 482NJA 1980 s 311Svea hovrätts dom den 23 juli 1987 i målNJA 1981 s 1104� 620/87NJA 1987 s 80Danska domstolarU 1994.633/2H60